MÄTBARHET

Det finns metoder som helt inriktar sig på att förändra ungdomars beteende. Vissa behandlingshem använder sig av något som kallas teckenekonomi. Det innebär att aktiviteterna på behandlingshemmet är kopplade till en ekonomisk ersättning.

 

Om man kommer upp på morgonen, om man städar, om man går till skolan, då får man den veckopeng som är tänkt. Annars blir det avdrag. Det här blir ju ett kraftfullt sätt att forma ungdomars beteende, och det kommer att gå att mäta.

 

En optimistisk beskrivning av denna metod är att denna yttre beteendeförändring på sikt leder till en inre förändring i att ungdomarna växer av att klara av saker. En mer pessimistisk beskrivning är att det blir en beteendeförändring som bara är kopplad till den belöning man får, och att man inte hittar en egen inre motor för konstruktiva beteenden.

 

Förmodligen kan det ligga något i både den positiva och den negativa bilden. Men viktigt är att det i dagens samhälle efterfrågas mätbarhet. Man vill att behandlingar ska vara evidensbaserade. En beteendeförändring är relativt lätt att mäta, och visa upp för omvärlden: ”Vår modell fungerar!”.

 

På Viksjö Gård har vi valt att ha ett annat förhållningssätt. Månadspengen är inte kopplad till hur mycket man gör, den är en rättighet till alla. Vi strävar efter att ungdomen ska smittas av tryggheten i våra fasta strukturer och återkommande moment, och hitta glädjen i den gemenskap som finns i att delta i möten, städpass, skola och gemensamma planeringar.

 

Förhoppningen är att denna behandling skapar förändring på sikt, och att den beror på glädjen i relationer och tillit, känslan av att ta ansvar och tryggheten att göra det man ska, snarare än på en yttre belöning för det man gör.

 

Dessa processer är svårare att mäta.