I VIKSJÖMODELLEN BLIR SUMMAN STÖRRE ÄN DELARNA

En verksam del i Viksjömodellen är vad som händer mellan terapiformerna. Det här skulle kunna beskrivas på många olika sätt. Vi utgår ifrån ett exempel:

 

Vi tänker oss att en ungdom i miljön blir speglad i hur det blir för andra när hen beter sig på ett visst sätt på ett möte. Det är en del av miljöterapin. Det här kan väcka ilska, aggressivitet och flykt hos ungdomen. Men bakom dessa beteenden finns troligen känslor av skam och rädsla. Dessa känslor kan tas upp i individualterapin, leda till samtal om kopplingen mellan beteenden och känslor, och till vilka erfarenheter ungdomen har från sin familj vad gäller skam, rädsla och aggressivitet. 

 

Det i sin tur skulle kunna ge ungdomen viktigt bränsle till familjeterapin. Hur har det egentligen varit i den egna familjen? Finns något där som behöver redas ut?

 

Det här är såklart ett stiliserat exempel, och riktigt så enkelt går de inte till i verkligheten. Men det är verkligen så att summan blir större än delarna.

 

Personalen arbetar nära varandra och reflekterar tillsammans kring ungdomarna, vilket möjliggör en förståelse som inte hade varit möjlig i enstaka och åtskilda terapiformer.