TRAUMA PÅ VIKSJÖ GÅRD

Erik Larsen - vars arbete Viksjö Gård inspirerats av - brukar tala om ”integrerade”, ”ointegrerade” och ”disintegrerade” ungdomar. De integrerade är de som vuxit upp under tillräckligt stabila omständigheter och som klarar sig bra. De disintegrerade har också vuxit upp under tillräckligt stabila omständigheter, men har varit med om något skrämmande - en olycka eller ett våldsdåd eller dylikt. Efter denna händelse har de påverkats negativt.

 

De ointegrerade, däremot, är barn som vuxit upp under omständigheter som lett till att de traumatiserats av de relationer som egentligen skulle göra dem trygga - ofta i den egna familjen.

 

Viksjö gårds ungdomar är i hög utsträckning ointegrerade. Även om vissa kommer från familjer där det på ytan fungerat okej, så har de flesta upplevt ett familjeliv som fallit samman, och erfarit rädslor kopplade till det.

 

En svårighet uppstår när dessa ointegrerade ungdomar ska leva tonårsliv, då de ska göra uppror mot vuxenvärlden. Vissa söker sig till farliga situationer och destruktiva relationer. Då möter de ofta nya svåra situationer och riskerar att uppleva övergrepp, våld och självdestruktivitet.

 

Det här kan vara bakgrunden till att en ungdom placeras på Viksjö Gård. Men en svårighet är ofta att dessa minnen överskuggas av ungdomens symtom, såsom självskadebeteende, självmordstankar, utagerande, ångest och ätstörningar. För att hjälpa dessa ungdomar behöver man kunna se förbi symtomen, och adressera de minnen som ligger bakom så mycket lidande.