INSTITUTIONALISERING

Det finns behandlingshem där maten alltid serveras färdig. Det finns säkert en bra anledning till detta. Men det finns även en risk för institutionalisering, alltså att institutionens vilja att ge service leder till en passivisering av ungdomarna.

 

Viksjö Gård har många moment inbyggda i strukturen som ska motverka institutionalisering. På en vardaglig nivå handlar det om att alla deltar i städning, matlagning och tvätt. Men det handlar även om att vi har öppet ut från behandlingshemmet så att varje ungdom egentligen i varje stund måste välja om de vill vara kvar eller lämna, att ta ansvar för sitt liv.

 

Det är också för att motverka institutionalisering som vi har stängt under nätverkshelger, jul och nyår, samt under tio dagar på sommaren. Det blir tillfällen då alla ungdomar måste lämna behandlingshemmet, vilket ökar trycket på oss själva, på socialtjänst och på föräldrar och nätverk att kämpa för att ungdomen ska få en realistisk bild av framtiden.

 

Även föräldrar till placerade ungdomar kan smittas av en institutionalisering. När ungdomen flyttar in kanske familjen har haft en svår tid. Kanske uppstår en lättnad mitt i sorgen, skammen och besvikelsen.

 

Men att ens barn flyttar in på behandlingshem innebär ju inte att man inte längre har ett föräldraansvar. En trött och utarbetad förälder kanske kan tänka att behandlingshemmets personal ska ta hand om allt. Men riktigt så kan vi inte göra.

 

Visserligen har vi stor kapacitet att göra saker om det krävs. Men varken ungdom eller föräldrar tjänar på att vi tar över helhetsansvaret. För vem ska ta det ansvaret då ungdomen flyttar ut?

 

Därför ser vi det som viktigt att föräldrar gör det de kan göra, och att de görs delaktiga i ansvaret för deras barns skola och hälsa, vad gäller möten, tandläkarbesök och annan sjukvård, även under vistelsen hos oss.

 

Viksjö Gård kan bara vara med en liten del av ungdomens liv.