BARNPERSPEKTIV

Det här är en av vår tids centrala frågor. Mycket av socialtjänstens och vårdens arbete har organiserats för att tillvarata barns behov. Barnkonventionen är central i mycket arbete i vård, skola och omsorg, och är numera lagstadgad. Man ska ta barnets viljor och åsikter i beaktande.

 

Ingen kan väl ifrågasätta vikten av att hålla barnens bästa högt. Och det är viktigt att man som terapeut lyckas hjälpa ungdomarna att formulera deras bild av hur deras familjesituation sett ut.

 

Men det kan också vara riskabelt att förhålla sig alltför nära barnets perspektiv, viljor, krav och målsättningar. Ungdomar som hamnar på behandlingshem har, utan undantag, perspektiv som är mer eller mindre destruktiva.

 

Viksjö Gård har erfarenhet av att en svårighet blivit allt vanligare. Det är att vi lever i ett samhällsklimat där behandlingshem och socialtjänst lyssnar för mycket på ungdomens kortsiktiga önskemål. Det här kan leda till att ungdomar med stora behov inte får hjälp, som en följd av att de inte har insikt om sina problem, och hur komplicerat livet kommer att kunna bli.

 

Ibland kan de vilja tillbaka till en symbiotisk föräldrarelation, andra gånger till en frihet i träningslägenheter och ytterligare gånger vill de kanske bara bort från en behandling i vilken de konfronteras med sina svårigheter.

 

I dessa lägen behöver vuxenvärlden vara stabil, och våga se att ungdomens bästa inte är detsamma som att låta sig styras av ungdomens perspektiv.

 

Kanske kan man sammanfatta detta som att det är helt centralt att få tillgång till ungdomens perspektiv av hur familjen hamnat där de hamnat. Men lika centralt är det att de vuxna runt ungdomen står fast vid sina bedömningar om framtiden, och vad som är bäst för ungdomen just nu.

 

Man kan inte lägga för stort ansvar på utsatta tonåringar att själva bestämma vad som är bäst för dem. Ibland behöver de stanna upp, och beakta de vuxnas perspektiv. Och om de inte gör de behöver de vuxna ändå kunna stå fast vid sina beslut.