VAD ÄR ANKNYTNINGSTRAUMA?

När traumaforskning och utvecklingspsykologi slås samman blir det uppenbart att trauma inte alltid uppstår efter en objektivt livshotande situation. Det centrala är att den drabbade blir överväldigad av rädsla.

 

Det här gör att man har behövt omformulera en del av beskrivningarna om vad trauma är. Det är uppenbart att ett barn kan bli överväldigad av rädsla inför situationer som vuxna inte tolkat som så allvarliga. Hur reagerar till exempel ett spädbarn på att gråta i ensamhet och inte bli lugnad? Eller en fyraåring som går vilse på varuhuset? Barn och vuxna förstår situationer olika.

 

Vad forskningen har visat är att personer som har vuxit upp med trygga och pålitliga relationer har långt större möjligheter att bearbeta skrämmande minnen. För alla kommer utsättas för situationer som skrämmer en.

 

Men barn som levt i familjer där föräldrar av en eller annan anledning gång på gång utsatt sina barn för övergivenhet, rädslor eller våld kommer att ha svårare att bearbeta även situationer som att gå vilse i varuhuset.

 

Eftersom trauma leder till splittrade minnen så leder många trauman under barndomen till många splittrade minnen. När det sker blir det svårt för detta barn att skapa ett enhetligt psyke. Ett sätt att formulera det är att deras psyken blir ointegrerade.

 

Följden av det blir dels svårigheter att hitta en enhetlig självbild, dels svårigheter att bearbeta nya svåra minnen, men framförallt besväras dessa personer ofta av olika typer av ångestproblem.